Mardröm

Drömde något så obehagligt i natt.
Jag och några tjejer (ingen aning om vem det skulle vara i verkligheten) skulle göra ett projekt och spränga en bil. Det var ungefär så mycket jag visste. Jag var mer eller mindre inte med i projektet men var ändå där när bilen skulle sprängas. Jag hjälpte dock till så mycket jag kunde. Vi visste att vi skulle kunna bli tagna av polisen men att det högsta straffet var böter. Det var bara det att någonting gick snett. När bilen sprängdes, sprängdes även mycket mer och folk dog.
Vi gick lugnt ifrån platsen med ångest i kroppen. Poliser kom, brandbilar kom, ambulanser kom. Vi gick förbi en man som satt i chock och sa: -"fattar du!? jag såg kött, människokött flyga förbi mig". Jag gick helt i min egen värld och när jag vi lämnat området stannade jag en tjejerna som jag var med och sa: -"Vi kommer att förvandlas till mördare, det fattar du va? kallblodiga mördare". Jag visste att de skulle hitta oss. Hon tittade på mig: -"ja...jag vet". -"Hur länge kommer vi sitta inne?" frågade jag. -"ungefär 25 år skulle jag tro". Jag dog inombords. Jag såg hela mitt liv falla samman. Så stannar jag till och skriker: -"älskade, älskade, älskade lille vän. min älskade lilla du." Jag kramade om min mage så gått jag kunde och satte mig på marken. -"jag kommer aldrig få se dig växa upp, jag kommer inte att få följa dig på 25 år, då är det vuxen. och då har jag svikit dig så otroligt". Sen kom jag och tänka på Tobias och hur mycket jag svikit honom. Han kommer att lämna mig. -"Dem kommer aldrig ta mig, jag kommer inte att leva då! bara så att du vet. jag kommer inte klara det här."

När jag vaknade var jag andfådd och la mig väldigt när Tobias och höll om honom. Det var så himla obehagligt. Det kändes så verkligt och jag var verkligen fast i en ond cirkel. Hur jag en vred på mig så skulle det redan vara gjort, jag kunde få det ogjort.
Och ni som inte känner mig så bra så skulle jag aldrig kunna skada någon och verkligen inte mörda.

Men nu ska jag lägga den drömmen på hyllan och ta tag i dagen.