Jag är så besviken på dig. All min smärta, och du tycker bara synd om dig själv. jag vet inte vad jag har gjort dig? och ändå så vänder du allt jag säger emot mig. Mina känslor är så naturliga och för andra väldigt självklara men du ser dem som ett straff, som om jag försöker bestraffa dig. Det enda jag vill är att du ska förstå mig, förstå och acceptera situationen utan att väga in dina egna känslor. Du är egoistisk och trångsynt. Och du får mig att hata mig själv när vi lagt på telefonen. Varför? för att det är synd om dig? för att jag sårat dig så mycket? Det är inte jag som har gjort fel, jag har bara agerat ut efter dina handlingar. Det är konsekvenser inte bestraffningar.
Jag skulle helst av allt bara lagt mig ner och gråtit, skrikit och slagit omkring mig men det tjänar ingenting till, det får inte dig att förstå.
Nu ska jag hem till Johanna och vi ska ha jättemysigt ikväll. Lämna mig i fred!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar