Dödstrött

Tobias är just nu ute hos en kompis, de har whiskyprovning och när vi hördes så skulle de beställa pizza. Med andra ord känns det som om det kommer att dröja till han kommer hem. Det gör mig absolut ingenting egentligen, han kommer när han vill. Det är bara det att jag vaknar ganska lätt och nu för tiden har jag fruktansvärt svårt för att somna om, det är likadant de nätter jag tvingas gå på toaletten några gånger. Därför försöker jag att hålla mig vaken tills han är hemma, men det är inte lätt. Jag är inte ens säker på att jag kommer att klara av det.

Lillen har inte svårt för att vara vaken så här sent. Han sparkar och rör sig, men det är mysigt. Han är inte vaken lika stor del av dygnet längre och rör sig därför mycket mer sällan nu, så varje gång är lite mer speciell nu.

Nä, jag får nog erkänna att jag inte kommer ge det mer än 10 min sen går jag och lägger mig.

Och...det är oktober! Nu är det inte lång tid kvar. Och jag och Tobias sa att vi skulle vänta med att ta hem sängen till oktober och nu är det snart dags. Så himla konstigt. Samtidigt som det känns som att jag varit gravid i all evighet så har det samtidigt gått fort. Men det är kanske för att det känns som att man varit gravid i evigheter som man inte riktigt kan greppa att evigheten snart nått sitt slut hehe.