Har varit hos barnmorskan nu. Ditt hjärta slår fint, precis som det ska. Livmodern har växt i rätt takt. Och du ligger rätt, med huvudet nedåt. Jag fick till och med möjlighet att känna det. Det jag och Tobias har klappat på är din lilla rumpa och rygg. Om två månader kommer du att finnas här som den mest självklara människan i våra liv och vi vet inte ens vem du är. Just nu sparkars du och rör dig, flyttar dig kanske.

Själv är jag förkyld och ska lägga mig för att vila lite. Se någonting dåligt som sänds på tv så här på eftermiddagen. sen ska laga mat till Tobias kommer hem.