Men nu, nu är det dags. Igår när jag fick svimningskänslor kan det ha berott på så kallad omedveten stress. Jag har inte känt mig det minsta stressad men jag har så otroligt höga krav på mig själv och det har jag alltid haft, någonting jag är fullt medveten om. Men det är ju någonting som ligger inom mig, de tankar jag försöker tänka är logiska - går det inte är det bara att göra om! men jag blir ändå väldigt besviken på mig själv när jag inte kan. Men idag...idag är jag taggad. nu jag och en studiekamrat bokat in dagar inför omtentaplugg. Och jag känner mig motiverad till att lära mig statistiken, det var jag inte i våras, då var jag bara trött efter ett helt år utan någon ledighet alls. Den ena kursen slutade på fredagen och den andra började på måndagen. Nu är det, förutom teorin, längesedan jag pluggade. Och nu har man grunderna och behöver bara friska upp minnet lite.
Och lillen...idag fick jag sova en hel natt utan att den sparkades och väckte mig, men så fort Tobias klappade på magen och sa att det var dags att vakna så började det sparkas. Vi ska beställa skötbord och köpa vagnen snart. Aaah! det kommer ett liv snart. Vad varm jag blev nu...sitter och ler bara. Först att jag känner mig taggad inför de kommande utmaningarna och sen...sen lillen. ååh!
nu ska vi äta frukost!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar