Då har jag varit på ultraljud! Så sjukt. jag kan liksom inte sätta ord på det, fantastiskt räcker inte för det är mycket märkligare än så. Jag förstår verkligen ingenting. Det ligger en liten människa i min mage. HAHA. Den lever där. Det är så konstigt. Och när jag vakande i morse så kände jag att den sparkade, och det var fösta gången jag faktiskt kunde avgöra att det var en spark, så mysigt.

H*n var helt frisk. Men dock för generad för att visa könet. Låg med rumpan till och tittade in i min rygg (roligare borde man kunna ha det). Låg även och sprattrade mycket, till och med BM skrattade när hon försökte mäta allt som skulle mätas. Jag började ju skratta precis innan vi såg knappen. Det kändes så konstigt allting. Och även om det var bra att hon kunde se att det inte fanns något tecken på klumpfot och harmynt så kändes det så oviktigt när jag fick se att den levde, att hjärtat slog som det skulle och organen satt där de skulle. Min, vår lille bebis. Däremot hade vi räknat fel på 10 dagar så att jag gå nu in i vecka 17 på torsdag.

Nu måste jag stänga ner, lite mitt i allting. Pappa kommer han har låst ute sig och ska låna mina nycklar.

Ha det så bra allihop.

/Elin