Igår satte Joels mage igång på riktigt, eller så har jag ätit någonting konstigt. Han pruttade hela dagen. Dessutom gjorde han stort 3 gånger. När Tobias höll honom på kvällen visade han upp brak-fisen, den misslyckade smygaren och bubbel-fisen under loppet på bara några minuter.
Nu i morse har jag fåttbyta två bajs-blöjor under bara en timme. Därför är vi båda vakna redan, men Joel är grinig nu och jag tror att han behöver sova så ska strax lägga honom i min famn och låta honom somna.
måndag 24 januari 2011
söndag 9 januari 2011
Mobilen
Nu är det ett tag sedan, men Joel har börjat intressera sig för mobilen ovanför hans säng :) Själv blir jag tokig på melodin som går om och om igen, fast vad gör man inte för att kunna ha båda händerna fria för en stund ;)
onsdag 5 januari 2011
Morbror på besök
Jag har aldrig påstått att jag är någon bloggare och kommer därför att spara på mina ursäkter.
Idag var jag och Joel på läkarbesök på BVC. Han hade gått upp fint och äntligen spräckte han 4kg gränsen. Och är nu 56.5 cm lång :) Resten såg också fint ut sa hon. Alltid härligt att höra.
Efteråt träffade vi min bror. Han gjorde jättegod omelett med bönsallad. Sen satt vi och pratade och Joel sov så mysigt på hans bröstkorg. Mattias som min bror heter har själv två barn och vet hur snabbt den första tiden går och mös riktigt under tiden han fick ha Joel i famnen. Vi fick även min brors babybjörn-sele. Helt underbart! Nu kan jag göra frukost och lunch utan att Joel behöver gråta ute i vardagsrummet.
Nästa vecka jag ska jag börja träna igen! HELT UNDERBART! :D min kropp behöver verkligen det, speciellt min rygg. Jag får ont bara jag är ute och går en längre bit. Första gången blir tillsammans med Louise på sats, där vi ska träna tillsammans med våra babys ska blir spännande och roligt!
Nä nu ska jag mysa med min lilla familj.
Idag var jag och Joel på läkarbesök på BVC. Han hade gått upp fint och äntligen spräckte han 4kg gränsen. Och är nu 56.5 cm lång :) Resten såg också fint ut sa hon. Alltid härligt att höra.
Efteråt träffade vi min bror. Han gjorde jättegod omelett med bönsallad. Sen satt vi och pratade och Joel sov så mysigt på hans bröstkorg. Mattias som min bror heter har själv två barn och vet hur snabbt den första tiden går och mös riktigt under tiden han fick ha Joel i famnen. Vi fick även min brors babybjörn-sele. Helt underbart! Nu kan jag göra frukost och lunch utan att Joel behöver gråta ute i vardagsrummet.
Nästa vecka jag ska jag börja träna igen! HELT UNDERBART! :D min kropp behöver verkligen det, speciellt min rygg. Jag får ont bara jag är ute och går en längre bit. Första gången blir tillsammans med Louise på sats, där vi ska träna tillsammans med våra babys ska blir spännande och roligt!
Nä nu ska jag mysa med min lilla familj.
tisdag 28 december 2010
Malmö BB - Fy f*n!
Jag har sedan några veckor tillbaka haft sår på bröstvårtorna som jag fått på grund av amningen. Jag har då kunna hoppa över några (ca 2) mål på just det bröst som gör mest ont så att det har fått vila och sedan har jag kunnat amma på det igen. Så var det igår, efter morgon amningen såg jag att jag hade en ny liten spricka som blödde lite. Jag vald då att hoppa över två mål.
På eftermiddagen besökte vi min pappa för att fika lite och fira jul med min familj. jag kände mig då spänd i bröstet och Joel fick äta. det gick bra och gjorde inte allt för ont. Jag masserade bröstet under tiden han åt för att på så sätt tömma bröstet mer, men det tömdes aldrig helt men Joel var mätt och belåten. Under kvällens gång fick jag ondare och ondare och när vi skulle bege oss hem började jag känna mig yr och illamående. Jag fick lägga mig i pappas säng. Det var en jätteobehaglig känsla och jag fick panik, jag kände mig helt maktlös och började gråta jättemycket. jag skrek efter Joel men han hade det bra i sin pappas famn. Sen ville jag ha Tobias nära. Allt kändes så overkligt.
Sen kom frossan. Jag var alldeles vit och iskall om händerna. Ännu bara 37.5 i temp. Bröstet gjorde bara ondare och ondare. Vi ringde runt till sjukvårdsupplysningen, vårdcentralen och KK. längre samtal som inte gav så mycket. Nu var tempen uppe på 38.6 och vi bestämde att åka in till KK för att pumpa ut bröstet och be om lite råd.
På BB möts vi av en kvinna som tydligen jobbar inom något annat team på avdelningen och när jag säger att jag har feber, frossa och tror att jag har mjölkstockning ber hon mig och pappa sätta oss ner i väntrummet och invänta annan personal. Sen försvinner hon. Vi väntar och väntar och jag känner att febern stiger. Efter dryga 20 min kommer hon in i väntrummet (inte för att titta till oss) och frågar om vi fått hjälp. -"nej"!. Hon vänder då och efter en stund kommer en yngre undersköterska med en pump i handen. Jag bad om att få ta tempen och när hon förstod att jag även ville prata om hur jag mådde (att jag inte endast var ute efter pumpen) försvann hon och hämtade en barnmorska. Vilket skämt tänkte jag. Det var ju det första jag sa, att jag mådde dåligt och trodde att jag hade mjölkstockning ändå har det fallit bort på vägen.
Barnmorskan kommer och vi sätter oss i ett annat rum. Hon tror inte att jag har mjölkstockning med vi tömmer bröstet. Det gör riktigt ont och jag kan inte hålla mig från att skrika. -"fast det gör inte ont på bröstvårtan nu"! säger hon. -"Jo"! säger jag. -"Det tror jag inte, utan det gör bara ont i bröstet"!. Efter en stund ser jag hur det sipprar ut blod i mjölken men det gjorde det tydligen inte enligt henne, hon menade att det var rodnaden på bröstet jag såg. Vilket jag vägrade tro på men jag orkade inte säga emot. Sen blev jag svimmfärdig och bad om att få lägga mig ner. -"Jag har ju ingen säng här inne"! sa barnmorskan. -"nä, men jag får lägga mig på golvet, jag kommer att svimma nu"!. -"men det är väl lite ofräscht"!. Jag börjar motvilligt glida ner på stolen. -"glid inte ner på golvet nu". Pappa och barnmorskan tog tag i mig och böjde ner mitt huvud mellan benen.
När jag berättar att jag inte har ätit och att jag har väldigt lågt blodtryck och lätt för att svimma sa hon: -"fast jag tror att det var som du blev rädd nu"!. Rädd? vad skulle jag bli rädd för, jag hade hög feber, inte ätit mat sedan 12 på dagen (klockan var nu 20.30) och har som sagt jättelätt för att svimma. -"jag har faktiskt aldrig haft svårt för sånt här". Jag var för tusan inte ens spruträdd när jag var liten. -"jag är själv undersköterska" sa jag. -"fast nu gällde detta dig själv..."! Jag blev så irriterad på henne. Hon ska inte tala om hur jag känner när jag verbal nog till att uttrycka mig väldigt detaljerat själv! och jag var inte rädd! Hon berättade även att mina sår på brösten var jättefina och att jag endast fått en liten rodnad på bröstet efter pumpen.
Tempen togs aldrig men på vägen hem kändes det som att febern sjönk.
När jag kom hem såg jag hur bröstet hade blödigt, jag hade stora blodskorpor på vårtan. Och tempen visade 39.4.
Under natten tömde jag bröstet manuellt då det inte gick med pumpen på grund av såren. febern sjönk och när jag vaknade hade den försvunnit helt. Nu är bröstet mjukt men jag får fortsätta att pumpa manuellt då det även gör ont när Joel suger på såren.
Men det är mycket bättre helt enkelt.
Men jag är besviken på vårt mottagande på BB. Att man först slussar runt och sen, fast man mår så dåligt behöver vänta så länge samt bli bortglömda en stund. Det här är ju saker som kändes mycket värre igår men det kändes inte som att jag blev tagen på allvar. Den första kvinnan borde känna till vad bröststockning är och hur allvarligt det kan vara. Säger jag då att jag har feber, frossa och ont borde hon kunna ställa några ledande frågor som hon sedan hade kunnat förmedla vidare om det nu var så att hon inte kunde ta hand om oss själv.
Mina bröst efter pumpning
På eftermiddagen besökte vi min pappa för att fika lite och fira jul med min familj. jag kände mig då spänd i bröstet och Joel fick äta. det gick bra och gjorde inte allt för ont. Jag masserade bröstet under tiden han åt för att på så sätt tömma bröstet mer, men det tömdes aldrig helt men Joel var mätt och belåten. Under kvällens gång fick jag ondare och ondare och när vi skulle bege oss hem började jag känna mig yr och illamående. Jag fick lägga mig i pappas säng. Det var en jätteobehaglig känsla och jag fick panik, jag kände mig helt maktlös och började gråta jättemycket. jag skrek efter Joel men han hade det bra i sin pappas famn. Sen ville jag ha Tobias nära. Allt kändes så overkligt.
Sen kom frossan. Jag var alldeles vit och iskall om händerna. Ännu bara 37.5 i temp. Bröstet gjorde bara ondare och ondare. Vi ringde runt till sjukvårdsupplysningen, vårdcentralen och KK. längre samtal som inte gav så mycket. Nu var tempen uppe på 38.6 och vi bestämde att åka in till KK för att pumpa ut bröstet och be om lite råd.
På BB möts vi av en kvinna som tydligen jobbar inom något annat team på avdelningen och när jag säger att jag har feber, frossa och tror att jag har mjölkstockning ber hon mig och pappa sätta oss ner i väntrummet och invänta annan personal. Sen försvinner hon. Vi väntar och väntar och jag känner att febern stiger. Efter dryga 20 min kommer hon in i väntrummet (inte för att titta till oss) och frågar om vi fått hjälp. -"nej"!. Hon vänder då och efter en stund kommer en yngre undersköterska med en pump i handen. Jag bad om att få ta tempen och när hon förstod att jag även ville prata om hur jag mådde (att jag inte endast var ute efter pumpen) försvann hon och hämtade en barnmorska. Vilket skämt tänkte jag. Det var ju det första jag sa, att jag mådde dåligt och trodde att jag hade mjölkstockning ändå har det fallit bort på vägen.
Barnmorskan kommer och vi sätter oss i ett annat rum. Hon tror inte att jag har mjölkstockning med vi tömmer bröstet. Det gör riktigt ont och jag kan inte hålla mig från att skrika. -"fast det gör inte ont på bröstvårtan nu"! säger hon. -"Jo"! säger jag. -"Det tror jag inte, utan det gör bara ont i bröstet"!. Efter en stund ser jag hur det sipprar ut blod i mjölken men det gjorde det tydligen inte enligt henne, hon menade att det var rodnaden på bröstet jag såg. Vilket jag vägrade tro på men jag orkade inte säga emot. Sen blev jag svimmfärdig och bad om att få lägga mig ner. -"Jag har ju ingen säng här inne"! sa barnmorskan. -"nä, men jag får lägga mig på golvet, jag kommer att svimma nu"!. -"men det är väl lite ofräscht"!. Jag börjar motvilligt glida ner på stolen. -"glid inte ner på golvet nu". Pappa och barnmorskan tog tag i mig och böjde ner mitt huvud mellan benen.
När jag berättar att jag inte har ätit och att jag har väldigt lågt blodtryck och lätt för att svimma sa hon: -"fast jag tror att det var som du blev rädd nu"!. Rädd? vad skulle jag bli rädd för, jag hade hög feber, inte ätit mat sedan 12 på dagen (klockan var nu 20.30) och har som sagt jättelätt för att svimma. -"jag har faktiskt aldrig haft svårt för sånt här". Jag var för tusan inte ens spruträdd när jag var liten. -"jag är själv undersköterska" sa jag. -"fast nu gällde detta dig själv..."! Jag blev så irriterad på henne. Hon ska inte tala om hur jag känner när jag verbal nog till att uttrycka mig väldigt detaljerat själv! och jag var inte rädd! Hon berättade även att mina sår på brösten var jättefina och att jag endast fått en liten rodnad på bröstet efter pumpen.
Tempen togs aldrig men på vägen hem kändes det som att febern sjönk.
När jag kom hem såg jag hur bröstet hade blödigt, jag hade stora blodskorpor på vårtan. Och tempen visade 39.4.
Under natten tömde jag bröstet manuellt då det inte gick med pumpen på grund av såren. febern sjönk och när jag vaknade hade den försvunnit helt. Nu är bröstet mjukt men jag får fortsätta att pumpa manuellt då det även gör ont när Joel suger på såren.
Men det är mycket bättre helt enkelt.
Men jag är besviken på vårt mottagande på BB. Att man först slussar runt och sen, fast man mår så dåligt behöver vänta så länge samt bli bortglömda en stund. Det här är ju saker som kändes mycket värre igår men det kändes inte som att jag blev tagen på allvar. Den första kvinnan borde känna till vad bröststockning är och hur allvarligt det kan vara. Säger jag då att jag har feber, frossa och ont borde hon kunna ställa några ledande frågor som hon sedan hade kunnat förmedla vidare om det nu var så att hon inte kunde ta hand om oss själv.
Mina bröst efter pumpning
onsdag 22 december 2010
Ont i brösten
Jag har sprickor på mina bröst. Nära bröstvårtan sitter dem och det är hemskt när Joel ska amma. Jag har till och med varit tvungen att ge honom ersättning några mål den senaste veckan på grund av smärtan. Jag smörjer brösten varje dag men det verkar ju inte hjälpa. Jag har tänkt ha ett ammningsuppehåll under en dag så att de får chansen att läka men då gör det sjuktont på grund av att brösten blir helt mjölkfyllda.
Vad ska jag göra?
Vad ska jag göra?
sova
jag är dålig på det här med att blogga. Jag har sällan mycket att säga, som nu till exempel.
Joel låg nyss och skrek och jag tyckte att jag gjorde allt, men han blev inte tyst. så la jag honom på mitt bröst och då somnade han direkt! :)
Joel låg nyss och skrek och jag tyckte att jag gjorde allt, men han blev inte tyst. så la jag honom på mitt bröst och då somnade han direkt! :)
måndag 13 december 2010
Han är så fin när han sover
För att avsluta förra inlägget så var det jättetrevligt att ha Tobias syster här. nästa gång vi ses är på julafton :)
Idag har vi varit på BVC. Joel har gått upp fint, nu har han en vikt på 3.720 kg. Nästa vecka är det dags att mäta honom på längden, spännande. Träffade även Louise och Sofie på BVC. Theo hade en blöja som skulle bytas så vi hann mest säga hej men det var kul.
När vi efter en runda på stan kom hem la vi oss i soffan (efter lite mat). Joel kräktes på mig så jag tog av min tröja och hans kläder och la honom på bröstet igen och somnade. Riktigt skönt, det behövdes. Sen väckte pappa mig genom att ringa på porttelefonen. Han hade med presenter till Joel från sin kompis. kläder :) alltid bra. Speciellt nu när man inser hur mycket han kräks hehe.
Just nu sover han bredvid mig och jag ska lägga mig vid sidan om. Imorgon ska jag försöka ha en lugn dag bara Joel och jag. Se lite film, ligga och mysa, städa lite i hans garderob. Äta fikon och daddlar haha, jag är besatt!
men vi får se, jag brukar tänka så innan men sen när dagen kommer vill jag komma ut lite ändå.
Åh han är så fin när han sover <3
Idag har vi varit på BVC. Joel har gått upp fint, nu har han en vikt på 3.720 kg. Nästa vecka är det dags att mäta honom på längden, spännande. Träffade även Louise och Sofie på BVC. Theo hade en blöja som skulle bytas så vi hann mest säga hej men det var kul.
När vi efter en runda på stan kom hem la vi oss i soffan (efter lite mat). Joel kräktes på mig så jag tog av min tröja och hans kläder och la honom på bröstet igen och somnade. Riktigt skönt, det behövdes. Sen väckte pappa mig genom att ringa på porttelefonen. Han hade med presenter till Joel från sin kompis. kläder :) alltid bra. Speciellt nu när man inser hur mycket han kräks hehe.
Just nu sover han bredvid mig och jag ska lägga mig vid sidan om. Imorgon ska jag försöka ha en lugn dag bara Joel och jag. Se lite film, ligga och mysa, städa lite i hans garderob. Äta fikon och daddlar haha, jag är besatt!
men vi får se, jag brukar tänka så innan men sen när dagen kommer vill jag komma ut lite ändå.
Åh han är så fin när han sover <3
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)